Markims kyrka ligger på en liten kulle mitt i Markims socken, omgiven av bördiga åkrar. Från kyrkan kan man se nästan alla av socknens 12 gårdar. Kyrkan är byggd omkring år 1200 av stora gråstens block som ursprungligen var orappade.
Klocktornet är byggt 1727. På baksidan av kyrkan står en runsten, som tidigare var sönderslagen och fram till 1942 satt inmurad i sakristians väggar. Kyrkogårdens äldsta gravsten är Nils Unanders 1708 - 1786, kyrkoherde i 29 år.
När man kliver in i vapenhuset kommer man in i ett rum utsmyckat med kalkmålningar. Vapenhuset är byggt vid mitten av 1400-talet, taket är täckt med medeltida kalkmålningar, helt i original, väggarnas målningar har varit övermålade men restaurerades 1950. Målningarna utfördes troligtvis då vapenhuset byggdes, vilket innebär att de är målade före Albertus Pictors tid (1450 - 1508).
I taket mittemot ingången ser vi Kristus på sin tron, från huvudet kommer ett svärd och en lilja, symboler för den eviga domen och den eviga frälsningen. Över ingången ser vi Maria med skyddsmanteln, under Marias skydd ser vi bl.a. påve, biskop och kejsare. Till vänster om Maria står St. Lars som håller i något som liknar en säng men som är ett halster. St. Lars dog martyrdöden på ett halster i Rom år 258. En kult kring St. Lars spred sig i Norra Europa under början av seklet och kyrkan är sannolikt helgad åt St. Lars. Till höger om Maria står St. Erik med riksäpple och spira.
På väggen nedanför ser vi först St Göran och Draken med prinsessan till vänster, därunder, väldigt svagt, trollharen som tjuv-mjölkar en ko medan gumman tittar bort. Dessa var vanliga motiv under sen-medeltiden, ofta på den vägg i vapenhuset som kyrkobesökaren såg när han lämnade kyrkan. Bilderna skulle påminna om den hemska omvärlden där djävulen verkade och mana till att, som St Göran kämpa mot ondskan. Att just bilden med den tjuvmjölkande haren var populär kan bero på att det under 1400-talet härjade en kreaturssjukdom som gjorde att djuren plötsligt sinade.
När vi kliver vidare in i kyrkan passerar vi en grov, järnbeslagen ekdörr. Denna dörr var före vapenhusets tillkomst kyrkans ytterdörr. Dörren är mycket intressant, vissa av beslagen på dörren är från 1200-talet, bl.a. den ovanliga båten. De gamla gångjärnen till dörren passar inte riktigt, vilket antingen betyder att dörren har suttit någon annanstans innan den kom till användning i Markims kyrka, eller att dörröppningen sett annorlunda ut tidigare.
Båten har hög för och akter, rodret fäst i aktern på styrbords sida, eventuellt kan den hjälmklädde styrmannen ses vid åran. En personlig teori är att det inte är styrmannen utan ett fäste till ett saknat stag precis som i fören. Skeppet är gjort med stor om--sorg och skicklighet, t.ex. har mastens stag gjorts så att smidet återger tågvirkets virning. Skeppet är av vikingatyp, en typ som fanns från 900-talet fram till medel-tiden. Skeppen användes sannolik av roslagsbönderna för kustnära transporter.
Inne i kyrkan är den ursprungliga planlösningen bevarad, långhuset är en rektangel, koret en kvadrat och absiden en halvcirkel. Även om planen är original så har många förändringar gjorts under åren, t.ex. har nya fönster har tagits upp och de befintliga har vidgats. Från början fanns det bara två små fönster, ett i långhuset ett i koret. Samtliga fönster gjordes större i början av 1800-talet.
Triumfbågen mellan långhus och kor har varit smalare och tydligare markerat gränsen mellan prästerskapets och lekmännens del av kyrkan. Långhuset hade ursprungligen ett platt trätak.
Av de medeltida inventarierna är endast triumfkrucifixet bevarat. Krucifixet är restaurerat och vissa delar är utbytta. Värt att notera är Jesus uttryck på krucifixet, som är någonstans mellan de första kristna seklernas syn på den korsfäste - Kristus som segrare i döden och medeltidens lidande utseende.
Inredningen är till största delen från 1700-talet. Bänkkvarteren är från 1726. Längst bak är klockarens bänk. Orgeln är från 1985, tre av stämmorna från 1828 års orgel finns kvar. I långhusets nordöstra del har en kamin för uppvärmning stått.
De fyra trärelieferna som är uppsatta på väggarna kommer från den gamla orgelläktaren och är tillverkade i början av 1600-talet.
Dopfunten är skänkt av Markims syförening 1972. Den medeltida dopfunten kasserades 1751 som alltför "groft tiltagen". De medeltida dopfuntarna var oftast gjorda i sten, grova och djupa, eftersom hela barnet nedsänktes i vatten.
Predikstol och altare är byggda på mitten av 1700-talet. Tidigare satt predikstolen till höger. Kvinnofigurerna på sidorna av predikstolen håller attribut för dygderna Tro (kors och kalk) och Hopp (ankare och duva). Kärleken representeras av Kristi offerdöd på altartavlan. Uppe i predikstolen finns ett timglas som också är från mitten av 1700-talen — observera dödskallen som bild av tidens gång.
Korets golv är belagt med fem gravstenar, de äldsta från 1600-talet. Observera avsaknaden av dödsdatum för Eva Beata Ankarström, Fredric Scröders, Lundby gårds fru. Kollekthåven som hänger på väggen är gjord 1727.
Vid senaste renoveringen 1984 - 85 togs bland annat ett invigningskors fram på korets södra sida. Vid invigningen av kyrkan "ritade" en biskop tolv kors i vigvatten på väggarna runt kyrkan, korsen har sedan fyllts i med färg.
Sakristian är byggd på 1400-talet, som vapenhuset. Här förvaras bland annat kyrkans gamla biblar, bland andra: · Gustav Vasa bibel · Gustav II Adolf bibel, skänkt till kyrkan 1927 · Karl XII:s bibel inköpt 1707 · En bibel inköpt 1761
Markims kyrka är noggrant beskriven i: Sveriges Kyrkor, Uppland, band IV, (Stockholm 1919). En kortare beskrivning finns i: Upplands Kyrkor 120, Jan Svanberg, (Uppsala 1966), som i stort sätt är en sammanfattning av inventeringen från 1919. Det finns dessvärre dåligt med beskrivningar av de förändringar som har skett efter 1919. Det finns ett mycket intressant kapitel i Historia och minnen i Markim, Markims hembygdsförening 1995, som beskriver kyrkan och människorna omkring.
Förteckning över kyrkoherdar i Markims församling
Fel och synpunkter mottages tacksamt: Thomas Arctædius